Jag ligger min säng i vinklumpen, försöker landa och få ner smilbanden från hårfästet - förgäves tror jag... Det är helt galet att jag ligger här, och inte någon annanstans i norra Sverige! Även om jag önskade väldigt innerligt i morse när jag startade från Kautokeino att jag skulle orka köra hela vägen hem på 107 mil på en dag så trodde jag att sannolikheten var större att jag skulle hamna i Sorsele över natten. Jag som hatar att köra bil för att det kräver så mycket koncentration och energi som jag oftast har stor brist av, bävar mig alltid inför även korta resor. Periodvis har jag knappt kunnat köra alls eller bara korta sträckor men idag har jag svept hundrasju mil! Men resan hit har varit mycket, mycket längre än så - att jag överhuvudtaget vågade ta bilen istället för flyget till finnmark är i sig en grej bara det. 
 
Jag blir alldeles bubblig inom mig när jag tänker på alla mina framsteg som jag gjort och faktisk sett själv att jag har gjort den senaste tiden. Listan kan göras lång om jag skulle försöka summera mina stora och små segrar. Men det är den där underbara känslan som de tillsammans skapar som gör det verkliga lyckoruset: känslan av att jag äntligen håller på få kontrollen över mitt liv,  att tröttheten fått mindre makt. Jag har hittat en väg som passar mig, i alla fall för just nu. Allt det jag har fått lära mig genom åren om att lyssna till sig själv och sin kropp, ta vara på den, KBT, DBT, EMDR - Och allt som hör till personlig utveckling i kombination med att jag nyligt börjat med en ny variant av centralstimulerande medicin som förbättrar koncentrationen och minskar trötthet som verkat har god effekt på mig. Jag är levande, jag är fylld av liv, drömmar och framtidstro. 
 
Så ringde åabpa mig idag strax efter vi just hade avslutat ett långt samtal där vi redan sammanfattat våra big happenings sedan sist vi hördes av. Hon ringde alltså upp igen bra för att säga att hon märkt att det var längesen jag har halt en bra period som varat så här länge. Att hon hade lagt märke till det och dessutom berättade det för mig gjorde mig så innerligt glad! 
 
 

Nu är jag vaken jag är fri

Bra dagar En kommentar
Jag ligger min säng i vinklumpen, försöker landa och få ner smilbanden från hårfästet - förgäves tror jag... Det är helt galet att jag ligger här, och inte någon annanstans i norra Sverige! Även om jag önskade väldigt innerligt i morse när jag startade från Kautokeino att jag skulle orka köra hela vägen hem på 107 mil på en dag så trodde jag att sannolikheten var större att jag skulle hamna i Sorsele över natten. Jag som hatar att köra bil för att det kräver så mycket koncentration och energi som jag oftast har stor brist av, bävar mig alltid inför även korta resor. Periodvis har jag knappt kunnat köra alls eller bara korta sträckor men idag har jag svept hundrasju mil! Men resan hit har varit mycket, mycket längre än så - att jag överhuvudtaget vågade ta bilen istället för flyget till finnmark är i sig en grej bara det. 
 
Jag blir alldeles bubblig inom mig när jag tänker på alla mina framsteg som jag gjort och faktisk sett själv att jag har gjort den senaste tiden. Listan kan göras lång om jag skulle försöka summera mina stora och små segrar. Men det är den där underbara känslan som de tillsammans skapar som gör det verkliga lyckoruset: känslan av att jag äntligen håller på få kontrollen över mitt liv,  att tröttheten fått mindre makt. Jag har hittat en väg som passar mig, i alla fall för just nu. Allt det jag har fått lära mig genom åren om att lyssna till sig själv och sin kropp, ta vara på den, KBT, DBT, EMDR - Och allt som hör till personlig utveckling i kombination med att jag nyligt börjat med en ny variant av centralstimulerande medicin som förbättrar koncentrationen och minskar trötthet som verkat har god effekt på mig. Jag är levande, jag är fylld av liv, drömmar och framtidstro. 
 
Så ringde åabpa mig idag strax efter vi just hade avslutat ett långt samtal där vi redan sammanfattat våra big happenings sedan sist vi hördes av. Hon ringde alltså upp igen bra för att säga att hon märkt att det var längesen jag har halt en bra period som varat så här länge. Att hon hade lagt märke till det och dessutom berättade det för mig gjorde mig så innerligt glad! 
 
 
Ikväll kommer jag somna med ett stort leende på mina läppar och hånskratta åt ångesten ungefär såhär: - Hah! Se så fel du hade inatt! 
 


Fyra timmars sömn räckte faktiskt den här gången för att ta sig igenom dagen utan det bryta ihop. Jag har varit vaken sedan klockan sex i morse och arbetat helg dagen utan att känna varken ångest eller förtvivlan. Det är en succé! Jag har känt mig övervägande positiv hela dagen, trots att arbetet periodvis är tungt och jag haft väldigt ont. Jag hade tur som hamnade som markservice idag, slapp slita med skotern och körde bil istället. Det kan vara tungt också va och till, man får lasta krubbor och kälkar, stängseltråd och renar som har tröttnat. Så får man fara och laga iordning hagen, öppna och bygga och gud vet vad :) och den bit som jag kunde köra bakom renarna hoppade jag titt som tätt ut ur bilen och sprang i miengekhen mellan skotrarna där jag såg att det behövdes. Det är verkligen kul att få vara med. 
 
Som grand finale på denna härliga söndag då allting tycktes vara så mycket bättre än vad trodde det skulle bli, när jag somnade alldeles för sent igår, så fick jag tillbaka inlämningen jag gjorde inatt. Webbläraren hade rättat under dagen och satt betyg på min analys: C. Jag hade lagt ribban på ett D, men tänkte att när jag nu prioriterade bort studierna för att hålla på med renarna fick jag ta konsekvenserna av det och nöja mig med att bli godkänd, ett E, och vara glad för det. Jag sa också det till onne-jyööne, att det var ett medvetet val. Så ett C, wow! Jag ska verkligen suga på karamellen, det var precis vad jag behövde nu! Att få en dag med medvind och Flow, ny energi för att kämpa vidare. 
 
 

Låt mig vara lite till

Bra dagar En kommentar
Ikväll kommer jag somna med ett stort leende på mina läppar och hånskratta åt ångesten ungefär såhär: - Hah! Se så fel du hade inatt! 
 


Fyra timmars sömn räckte faktiskt den här gången för att ta sig igenom dagen utan det bryta ihop. Jag har varit vaken sedan klockan sex i morse och arbetat helg dagen utan att känna varken ångest eller förtvivlan. Det är en succé! Jag har känt mig övervägande positiv hela dagen, trots att arbetet periodvis är tungt och jag haft väldigt ont. Jag hade tur som hamnade som markservice idag, slapp slita med skotern och körde bil istället. Det kan vara tungt också va och till, man får lasta krubbor och kälkar, stängseltråd och renar som har tröttnat. Så får man fara och laga iordning hagen, öppna och bygga och gud vet vad :) och den bit som jag kunde köra bakom renarna hoppade jag titt som tätt ut ur bilen och sprang i miengekhen mellan skotrarna där jag såg att det behövdes. Det är verkligen kul att få vara med. 
 
Som grand finale på denna härliga söndag då allting tycktes vara så mycket bättre än vad trodde det skulle bli, när jag somnade alldeles för sent igår, så fick jag tillbaka inlämningen jag gjorde inatt. Webbläraren hade rättat under dagen och satt betyg på min analys: C. Jag hade lagt ribban på ett D, men tänkte att när jag nu prioriterade bort studierna för att hålla på med renarna fick jag ta konsekvenserna av det och nöja mig med att bli godkänd, ett E, och vara glad för det. Jag sa också det till onne-jyööne, att det var ett medvetet val. Så ett C, wow! Jag ska verkligen suga på karamellen, det var precis vad jag behövde nu! Att få en dag med medvind och Flow, ny energi för att kämpa vidare. 
 
 


Denna morgon lyckades jag med något oväntat. Vaknade för tredje natten i rad alldeles för tidigt, ångestfylld och trött. I flera nätter har det varit svårt med sömn- svårt att somna, svårt att sova och alldeles för tidiga morgonar. Så känslan imorse när jag såg vad klockan var kan nog de flesta förstå. Frustrationen, tröttheten och samtidigt den klarvakna känslan. Jag insåg fort att jag inte skulle kunna somna om igen innan det var dags för frukost. 

Så jag steg upp ur sängen och gick fram till fönstret och vred om persinnerna för att kunna se ut. Utanför var himmelen alldeles röd och trots tröttheten kände jag dirket att jag ville ut. Nu. Jag ville inte missa en sekund av naturens spektakel. Fort slängde jag på kläder ovanpå nattlinnet och sedan smög jag försiktigt ut. 

Den soluppgången. Kan inte beskriva det med ord. Men känslan efteråt, när dagen hade grytt och jag var tillbaka på rummet. Det var lycka, tillfredställelse och ett härligt lugn. Hah, där fick ångesten så den teg!

05:49

Allmänt Kommentera


Denna morgon lyckades jag med något oväntat. Vaknade för tredje natten i rad alldeles för tidigt, ångestfylld och trött. I flera nätter har det varit svårt med sömn- svårt att somna, svårt att sova och alldeles för tidiga morgonar. Så känslan imorse när jag såg vad klockan var kan nog de flesta förstå. Frustrationen, tröttheten och samtidigt den klarvakna känslan. Jag insåg fort att jag inte skulle kunna somna om igen innan det var dags för frukost. 

Så jag steg upp ur sängen och gick fram till fönstret och vred om persinnerna för att kunna se ut. Utanför var himmelen alldeles röd och trots tröttheten kände jag dirket att jag ville ut. Nu. Jag ville inte missa en sekund av naturens spektakel. Fort slängde jag på kläder ovanpå nattlinnet och sedan smög jag försiktigt ut. 

Den soluppgången. Kan inte beskriva det med ord. Men känslan efteråt, när dagen hade grytt och jag var tillbaka på rummet. Det var lycka, tillfredställelse och ett härligt lugn. Hah, där fick ångesten så den teg!