Midsommarångesten

2 kommentarer
Jag har varit helt uppslukad av att försöka få mina koltar idag ordning innan helgen, och nu det är onsdagsnatt och mina batterier är slut. Tveksamt om jag kommer hinna färdigt innan dansen på fredag... Helt från att jag kom hem från finnmark har jag sytt och stressat upp mig till ett Marathontempo och nu ikväll när tröttheten också underströk tidspressen inför helgen blev det för mycket. 
 
Jag gråter medan jag syr. Plötsligt spelar det ingen roll att jag har två snygga koltar att färdigställa för jag har tappat lusten och ens fara. I all stress och systress så har jag inte haft tid att tänka på annat. Men medans jag satt och handsydde kom saker ifatt mig.
Så mycket livet ändrats sedan förra årets midsommar. Jag undrar om jag ens vill åka till ankarede i år. Efter min väldigt speciella midsommar ifjol känns det verkligt tungt att åka ensam i år. Och så känns det meningslöst att sy, för den jag har önskat skulle se mig när jag känner min som allra vackrast ska inte heller dit. 
 
Så ids jag ens åka? 
 
 
1 Helena:

skriven

Mitt i allt det tråkiga kan jag inte låta bli att undra vem du syftar på? :)

Och så en sak, som är döklyschig, men ack så sann. Men åldern inser man att det där med nya koltar är inte hela världen. Man är vacker och man har lika kul ändå (tjitt, nu låter jag verkligen som enná- hjälp!!). Systressen tar man på sig frivilligt, man är även fri att avsäga sig den. Sen är det ju en annan sak att man blir väldigt motiverad att sy om man har något att sy till. Men ta nu den gamla kolten och kom om du har lust, du är vacker som en dag oavsett! Jag hade tyckt det var roligt iaf! :)

2 ML:

skriven

Jag är väl mest intresserad av hur koltarna ser ut och tankarna bakom syendet, men om man ska välja mellan ha det meningslöst roligt/trist borta eller hemma så hade jag valt 'borta'. Alltid bra om hemma står för det trygga. Å ska du bli full-som-en-kastrull igen så är det också bättre att bli borta. Fast det kanske finns ett tredje alternativ som är ännu bättre?