21 augusti

Kommentera
Den senaste tiden  har köpt en kudde för nästan tusen spänn och varit ihärdig med att masa mig ut på promenader. Dessutom har jag plockat bär och stickat ett par  nya vantar åt mig själv inför hösten. Jag försöker också komma ihåg att skriva några rader i min dagbok på kvällarna, bara lite kort om hur dagen har varit.
 
Jag är nästan klar med matematik-kursen, och jag har
 
köpt litteraturen till höstens kurser. Det händer att jag glömmer bort att äta ibland, men det är lättare att hålla reda på mattiderna när fler är hemmaa. Det är förresten skönt att de har kommit hem, onne-vielle och tjiedtjie och aehtjie. Det är skönt med lite liv och rörelse i  huset. Jag kommer nog att sakna det lite när jag flyttar till lägenheten om knappt en månad, men det är ju bara att köra hem när hemlängtan blir för stor! I höst behöver jag ju inte bekymra mig över att någon kräver min närvaro för att få goda studieresultat! Men jag tycker mest att det ska bli skönt att få ett eget litet krypin, där jag får bona om det precis som jag vill, och bjuda hem vänner på kaffe. Det blir spännande, även om jag hela tiden får kämpa för att inte låta rädslan för att misslyckas ta över. Det är nästan så jag tar ut besvikelsen redan nu, och jag har reserverat mig hela sommaren inför detta. Undvikit att tala om för andra människor att jag ska plugga till hösten, hur många  gånger har dem inte hört det redan? -  tänker jag, och tror att andra redan räknat med att jag kommer hoppa av innan jul, det slutar ju alltid så. 
 
Nej, det slutar inte alltid så. Bara för att det har hänt tidigare så är det inte givet att det ska hända igen! Det är inte så lätt att överrösta de demoner jag har i mitt huvud som vill sänka mig med nedlåtande påståenden om mig och mina tidigare studieerfarenheter. Demonerna som vill lura mig att tro att det är sanning att jag inte kan lyckas slutföra enligt utbildning. Men jag strider mot dem mer mitt bästa vapen: genom att  att vara snäll mot mig själv. 
 
Därför skriver jag dagbok, använder stödstrumpor, bunkrar upp med bär, promenerar, investerar i en riktigt bra kudde för att få bättre sömnkomfort, pluggar och känner mig bra när jag bemästrat uppgifterna, dricker  favorit-teet och och fantiserar om hur jag ska inreda lägenheten. Stickar och läser böcker. Och så tänker jag positiva  tankar om mig  själv och om hösten för att inte drabbas av ångest-ångest: Ångest  för att man är rädd för att få ångest. Det skulle nog lätt kunna hända mig nu, därför står jag i givakt med mitt vapen för att inte bli tagen på sängen om den skulle gå till attack. Jag menar, bara ordet höst får min mage att knyta sig och kroppen fylls direkt av alla negativa  associationer kopplade till hösten, skulle jag låta det hända utan att ingripa skulle jag nog snabbt falla tillbaka till gamla banor. 
 
Men det här ska bli min bästa höst någonsin,  försöker jag intala mig. Jag måste bara vara modig och tro på mig själv, och lita på att jag gör mitt bästa.