I just want to sleep forever

Kommentera
Tillfredsställelsen jag kände nyss när jag skickade in religionsuppgiften med deadline på måndag för att kunna ägna kommande dagar helt åt renarna försvann när jag insåg att det är knappt fem timmar kvar tills väckarklockan ringer och det intensiva arbetet börjar på riktigt. En femte flyttetapp ska avverkas, tillfälliga byggnationer ska utföras och i vanlig ordning ska foder köras ut såklart. Långa dagar med hårt fysiskt arbete för en kropp som knappt ansträngt sig det senaste halvåret, inte kört många meter men skoter denna säsong och plågats av smärtor som eskalerat vid belastning. Jag känner av endometriosen nästan varje dag, och den senaste flyttetappen gjorde mig helt sängliggandes dagen därpå. Men att få vara med och vara delaktig, känna mening och följa renarna mot fjället väger tyngre än fysiska hinder.

Men för att behärska att se det positiva krävs det att jag fokuserar på återhämtning och vila. Jag ids inte nämna trötthetens roll ikväll, mer än att tillfredsställelsen jag nyss kände försvann när insikten om att det innebar väldigt kort nattsömn. Sömnen är min enda vila från en konstant plåga som gör sig påmind varje vaken sekund. En smula återhämtning är det också, men långt ifrån den mängd som jag skulle behöva för att hamna i balans. Psykologiskt intalar jag mig att minst åtta timmar varje natt behöver jag för att hantera nästkommande dag. Men jag vet egentligen innerst inne att tröttheten är oberäknelig och samspelar inte alls med mängden av min sömn. Fem timmars vila behöver inte nödvändigtvis vara sämre än åtta eller det som oftast blir, tio timmar. Det är bara psyket som vill ha något att förhålla sig till. Och just nu innebär det att jag känner ångest över tänkbara konsekvenser utav en alldeles för kort natt.

Förutsättningarna för att de intensiva dagarna försämras av en dålig uppladdning. Och att jag dessutom försummar det heliga ytterligare genom att slösar bort tiden för att skriva om situationen odlar mer ångest.

Jag kan inte avgöra om det beror på att det känns hopplöst och kört redan. Faktumet att tröttheten är så oberäknelig gör att det inte spelar någon större roll om det blir några timmar mindre.