Gröna gula röda ljus

En kommentar
Mitt headset försvann för två veckor sedan, och sedan dess har jag bara lyssnat på radion i bilen och nynnat med när jag varit på humör. Men nu ligger jag här i en överslaf med ett par lurar som följde med som en present när man köpte ett hälsomagasin som jag haffade på Ica häromdagen. Ljudet är burkigt och lyckas inte överrösta min kusins snarkningar från underslafen. Det är nästan så jag inte känner igen Jocke Bergs röst, men det gör ingenting. Jag behöver bara få höra texten, orden som beskriver det jag bara har grävt ner mer och mer den senaste tiden. I en speciell spellista med Kentlåtar har jag bara låtar som fungerar som en nyckel till för att släppa fram inlåst ångest. En nyckel som man kan plocka fram när det passar att släppa fram känslor som inte fått plats i den situation som man för tillfället befinner sig. En nyckel som alltid passar. Som nu, ett lysande exempel. Först ikväll vågar jag plocka fram nyckeln och vrida om. Det gör ingenting att ljudets kvalité är sämre än en radios för hundra år sedan. Det är bara orden jag behöver. Tryggheten som jag finner i att känna igen mig i texterna och det smärtsamma igenkännandet. Redan till introt av klåparen börjar tårarna rinna. Och när "du var ensam när du kom, och du är lika ensam nu" hörs är det som att jag dör av smärta och får vrida mig som en mask i sängen och bita i lakanen för att inte väcka hela huset med mitt ångestvrål. Så håller jag på tills jag somnar, gråter stilla varvat med att bita i lakanen och spänna hela kroppen för att stå emot impulsen att skrika rakt ut. Men det är skönt att öppna ventilen och släppa ut allt som inte fått plats i den intensiva vardag jag haft den senaste tiden.
 
1 Sara:

skriven

Sv: Tänk att jag förstod vad du menade. Ibland är det 18åriga Sara som tänker, ibland är det 10åriga. Det är bara svårt ibland att inte tänka "det var bättre förr" fast jag vet att det inte nödvändigtvis var det. Jag tror kanske man vill sätta ihop alla bra delar i ens liv och ha dem efter varandra, fast det egentligen är helt naturligt att ha upp och nedgångar.
Tack för kommentaren, sånt gör så skrivlusten kommer lite mer. Kul att du har börjat skriva mer!