Trött som döden

Kommentera
Lördagskväll.
Står framför spelgen i mitt flickrum och provar kläder. Tar på mig de nya byxorna som jag köpt tidigare i veckan, testar vad som passar bäst att bära till. En grå topp blir det, också den ny. Plattången är het och jag stylar håret medan jag sjunger med i musiken som spelas. Efter att ha fixat frisyren övergår jag till sminket och när jag är färdig tar jag ett steg bakåt och granskar förnöjt resultatet. Ler åt min spegelbild och kvällen kan börja!

Men sedan händer nåt. Leendet räcker inte till, viljan är inte stark nog. Känslan som legat och gnagt i mig hela tiden och som jag envist har ignorerat- tar överhand. Det är inte nog att vilja, jag får vara hur mycket tjugoett år jag vill. Jag kan vara hur peppad som helst, se fram emot att ha roligt med vänner, fira att första skolveckan är fixad- men det räcker inte. Tröttheten vinner över mig. Igen.

Om det nu vore första gången, eller andra, eller tredje, fjärde femte, tionde- okej! Om det bara handlade om lördagskvällar (då det är förståeligt att man kan vara trött efter en intensiv vecka). Men det är mer än så- det är hela livet som tvingas stanna upp. Som att snooza sig igenom allthop.