genom hålet i mitt hjärta, kommer räddningen tillslut

Kommentera

Ikväll har jag städat mitt lilla studentrum fint, tagit en varm dusch och klickat hem ett par snygga skor. Jag har tänt ljus och njutit av en kopp med favorit-teet. Jag har sammanlagt sovt 12h de tre senaste nätterna men jag har haft en rolig helg med fina människor som jag ser alldeles för sällan. Jag träffade en bloggläsare som tyckte att jag skulle sluta lyssna på Kent, men ändå är det precis just det jag gör nu. "Jag går ensam in i ljuset" sjunger Jocke Berg. Skolan hade fjällvandring idag, vi åkte till Åre och det var en fantastiskt fin dag. Kanske var det inte just vädret eller konceptet "skolklass på fjälltur" som gjorde det så lyckat- det var bara så härligt med fjälluft och få gå i ett par kängor på mjuk mossa och sura myrar. Jag lyckades njuta av det fullt ut. Trots fyra timmars sömn inatt. Trots att jag vaknade fyra imorse och körde 15mil till skolan för att sedan åka buss i ytterligare tio mil. Men det kunde inte ha blivit bättre.

Efter fjällturen kom ångesten, den som jag nu, kanske mer än någonsin, är inställd på att vinna över. Jag är trött på att den styr mitt liv. Mitt liv- som jag själv borde styra. Och fastän det rev i bröstet och tårarna brände, lyckades jag ta några djupa andetag och överta kontrollen. Det var inte lätt, men genom att omge mig med bra människor och göra trevliga saker som är bra för mig- så kunde jag sen återvända till mitt lilla rum efter några timmar utan att klumpen i bröstet exploderade- och ha en fin kväll med  enbart mig själv som sällskap. 


Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa boken som jag har fått av min psykolog på SANKS. God natt.