Ikväll har jag städat mitt lilla studentrum fint, tagit en varm dusch och klickat hem ett par snygga skor. Jag har tänt ljus och njutit av en kopp med favorit-teet. Jag har sammanlagt sovt 12h de tre senaste nätterna men jag har haft en rolig helg med fina människor som jag ser alldeles för sällan. Jag träffade en bloggläsare som tyckte att jag skulle sluta lyssna på Kent, men ändå är det precis just det jag gör nu. "Jag går ensam in i ljuset" sjunger Jocke Berg. Skolan hade fjällvandring idag, vi åkte till Åre och det var en fantastiskt fin dag. Kanske var det inte just vädret eller konceptet "skolklass på fjälltur" som gjorde det så lyckat- det var bara så härligt med fjälluft och få gå i ett par kängor på mjuk mossa och sura myrar. Jag lyckades njuta av det fullt ut. Trots fyra timmars sömn inatt. Trots att jag vaknade fyra imorse och körde 15mil till skolan för att sedan åka buss i ytterligare tio mil. Men det kunde inte ha blivit bättre.

Efter fjällturen kom ångesten, den som jag nu, kanske mer än någonsin, är inställd på att vinna över. Jag är trött på att den styr mitt liv. Mitt liv- som jag själv borde styra. Och fastän det rev i bröstet och tårarna brände, lyckades jag ta några djupa andetag och överta kontrollen. Det var inte lätt, men genom att omge mig med bra människor och göra trevliga saker som är bra för mig- så kunde jag sen återvända till mitt lilla rum efter några timmar utan att klumpen i bröstet exploderade- och ha en fin kväll med  enbart mig själv som sällskap. 


Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa boken som jag har fått av min psykolog på SANKS. God natt.

genom hålet i mitt hjärta, kommer räddningen tillslut

Sailas tankar Kommentera

Ikväll har jag städat mitt lilla studentrum fint, tagit en varm dusch och klickat hem ett par snygga skor. Jag har tänt ljus och njutit av en kopp med favorit-teet. Jag har sammanlagt sovt 12h de tre senaste nätterna men jag har haft en rolig helg med fina människor som jag ser alldeles för sällan. Jag träffade en bloggläsare som tyckte att jag skulle sluta lyssna på Kent, men ändå är det precis just det jag gör nu. "Jag går ensam in i ljuset" sjunger Jocke Berg. Skolan hade fjällvandring idag, vi åkte till Åre och det var en fantastiskt fin dag. Kanske var det inte just vädret eller konceptet "skolklass på fjälltur" som gjorde det så lyckat- det var bara så härligt med fjälluft och få gå i ett par kängor på mjuk mossa och sura myrar. Jag lyckades njuta av det fullt ut. Trots fyra timmars sömn inatt. Trots att jag vaknade fyra imorse och körde 15mil till skolan för att sedan åka buss i ytterligare tio mil. Men det kunde inte ha blivit bättre.

Efter fjällturen kom ångesten, den som jag nu, kanske mer än någonsin, är inställd på att vinna över. Jag är trött på att den styr mitt liv. Mitt liv- som jag själv borde styra. Och fastän det rev i bröstet och tårarna brände, lyckades jag ta några djupa andetag och överta kontrollen. Det var inte lätt, men genom att omge mig med bra människor och göra trevliga saker som är bra för mig- så kunde jag sen återvända till mitt lilla rum efter några timmar utan att klumpen i bröstet exploderade- och ha en fin kväll med  enbart mig själv som sällskap. 


Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa boken som jag har fått av min psykolog på SANKS. God natt.


Denna morgon lyckades jag med något oväntat. Vaknade för tredje natten i rad alldeles för tidigt, ångestfylld och trött. I flera nätter har det varit svårt med sömn- svårt att somna, svårt att sova och alldeles för tidiga morgonar. Så känslan imorse när jag såg vad klockan var kan nog de flesta förstå. Frustrationen, tröttheten och samtidigt den klarvakna känslan. Jag insåg fort att jag inte skulle kunna somna om igen innan det var dags för frukost. 

Så jag steg upp ur sängen och gick fram till fönstret och vred om persinnerna för att kunna se ut. Utanför var himmelen alldeles röd och trots tröttheten kände jag dirket att jag ville ut. Nu. Jag ville inte missa en sekund av naturens spektakel. Fort slängde jag på kläder ovanpå nattlinnet och sedan smög jag försiktigt ut. 

Den soluppgången. Kan inte beskriva det med ord. Men känslan efteråt, när dagen hade grytt och jag var tillbaka på rummet. Det var lycka, tillfredställelse och ett härligt lugn. Hah, där fick ångesten så den teg!

05:49

Allmänt Kommentera


Denna morgon lyckades jag med något oväntat. Vaknade för tredje natten i rad alldeles för tidigt, ångestfylld och trött. I flera nätter har det varit svårt med sömn- svårt att somna, svårt att sova och alldeles för tidiga morgonar. Så känslan imorse när jag såg vad klockan var kan nog de flesta förstå. Frustrationen, tröttheten och samtidigt den klarvakna känslan. Jag insåg fort att jag inte skulle kunna somna om igen innan det var dags för frukost. 

Så jag steg upp ur sängen och gick fram till fönstret och vred om persinnerna för att kunna se ut. Utanför var himmelen alldeles röd och trots tröttheten kände jag dirket att jag ville ut. Nu. Jag ville inte missa en sekund av naturens spektakel. Fort slängde jag på kläder ovanpå nattlinnet och sedan smög jag försiktigt ut. 

Den soluppgången. Kan inte beskriva det med ord. Men känslan efteråt, när dagen hade grytt och jag var tillbaka på rummet. Det var lycka, tillfredställelse och ett härligt lugn. Hah, där fick ångesten så den teg!



Skida upp på en fjälltopp, ligga och kika på renvajor och deras nyfödda kalvar och njuta av solen.
 
 

Något att längta till:

Bra dagar Kommentera



Skida upp på en fjälltopp, ligga och kika på renvajor och deras nyfödda kalvar och njuta av solen.