Idag gjorde jag min första riktiga arbetsdag på 6 månader! Efter 6 månaders heltidssjukriving varav: 
1 månad på psyk, 2 månader apatiskt liggande i soffa/säng, 1 månads hårt kämpande med avvänjning från soffa/säng samt aktivering och 2 månaders arbetslivsrehabilitering så är jag äntligen beredd att börja jobba 25%, till att börja med. Känns riktigt bra!

Jag har dessutom:
gått ifrån att inte kunna vara ensam i ett par timmar ens till att klara av att bo själv medan EA är på jobb. Det gjorde jag inte för fyra månader sen, då flyttade jag hem till tjiedtje och aehtjie när EA åkte på jobb. Det är så skönt att känna att man behärskar en sådan sak!
Sedan har jag börjat träna regelbundet 3-4 ggr/vecka- jag är fortfarande efter 2månader lika chockad över att gör det OCH tycker att det är kul! (Jag var längdskidåkare i min gröna ungdom, men hade alldeles glömt bort hur roligt det var, men löpning som jag aldrig tidigare gillat?!) Känner speciellt de dagar då jag mår lite sämre och inte känner mig på topp- vad ett träningspass kan göra. När jag tränar tappar de negativa tankarna (oftast) fokus och det är kroppen som är i centrum. Efter träning är jag alltid så nöjd och glad över mig själv som faktiskt har tränat! Ofta tänker jag vilken skillnad det är mot för hur det var i sept/okt då jag inte ens kunde gå upp till landsvägen (ca 300m) för att ångesten hade sådant grepp om mig. Jag använder appen runkeeper när jag åker skidor och springer, då är det lätt att se utvecklingen man gör och det är så peppande! Sen är det väl ingen som har missat att forskning styrker att man mår bättre av att träna. Träningen är min nya medicin- för om en vecka har jag trappat ut min sista medicin- Lamotrigin (lamictal) och är därefter medicinfri!

Eftersom jag har experimenterat med diverse antidepressiva, ångestdämpande och stabiliserande preparat i nästan 6 år så känns det spännande att se hur det blir. Jag tror ju inte att lamotrigin har haft så stor effekt på mig, men det vore trist om jag plötsligt skulle må ännu sämre när jag slutar. Min psykiatriläkare har försökt intala mig att lamotrigin är utan biverkningar- medan bipacksedeln deklarerar att trötthet och huvudvärk (som jag har lidit väldigt mycket av) är vanliga biverkningar tillsammans med muskel- och ledvärk som jag också har slitit mer med än vanligt. Så min förhoppning är att jag- efter att ha kuttat ut lamotrigin, kommer ha mindre ont i kroppen, huvudet och vara mindre trött.

Summa summarium: Jag har börjat jobba och träna regelbundet och slutat med alla mediciner= det går åt rätt håll nu!


Och just det, man blir trött på ditt jävla gnäll- fulkänslan är borta :)

Gladare, snyggare och piggare

Allmänt 8 kommentarer
Idag gjorde jag min första riktiga arbetsdag på 6 månader! Efter 6 månaders heltidssjukriving varav: 
1 månad på psyk, 2 månader apatiskt liggande i soffa/säng, 1 månads hårt kämpande med avvänjning från soffa/säng samt aktivering och 2 månaders arbetslivsrehabilitering så är jag äntligen beredd att börja jobba 25%, till att börja med. Känns riktigt bra!

Jag har dessutom:
gått ifrån att inte kunna vara ensam i ett par timmar ens till att klara av att bo själv medan EA är på jobb. Det gjorde jag inte för fyra månader sen, då flyttade jag hem till tjiedtje och aehtjie när EA åkte på jobb. Det är så skönt att känna att man behärskar en sådan sak!
Sedan har jag börjat träna regelbundet 3-4 ggr/vecka- jag är fortfarande efter 2månader lika chockad över att gör det OCH tycker att det är kul! (Jag var längdskidåkare i min gröna ungdom, men hade alldeles glömt bort hur roligt det var, men löpning som jag aldrig tidigare gillat?!) Känner speciellt de dagar då jag mår lite sämre och inte känner mig på topp- vad ett träningspass kan göra. När jag tränar tappar de negativa tankarna (oftast) fokus och det är kroppen som är i centrum. Efter träning är jag alltid så nöjd och glad över mig själv som faktiskt har tränat! Ofta tänker jag vilken skillnad det är mot för hur det var i sept/okt då jag inte ens kunde gå upp till landsvägen (ca 300m) för att ångesten hade sådant grepp om mig. Jag använder appen runkeeper när jag åker skidor och springer, då är det lätt att se utvecklingen man gör och det är så peppande! Sen är det väl ingen som har missat att forskning styrker att man mår bättre av att träna. Träningen är min nya medicin- för om en vecka har jag trappat ut min sista medicin- Lamotrigin (lamictal) och är därefter medicinfri!

Eftersom jag har experimenterat med diverse antidepressiva, ångestdämpande och stabiliserande preparat i nästan 6 år så känns det spännande att se hur det blir. Jag tror ju inte att lamotrigin har haft så stor effekt på mig, men det vore trist om jag plötsligt skulle må ännu sämre när jag slutar. Min psykiatriläkare har försökt intala mig att lamotrigin är utan biverkningar- medan bipacksedeln deklarerar att trötthet och huvudvärk (som jag har lidit väldigt mycket av) är vanliga biverkningar tillsammans med muskel- och ledvärk som jag också har slitit mer med än vanligt. Så min förhoppning är att jag- efter att ha kuttat ut lamotrigin, kommer ha mindre ont i kroppen, huvudet och vara mindre trött.

Summa summarium: Jag har börjat jobba och träna regelbundet och slutat med alla mediciner= det går åt rätt håll nu!


Och just det, man blir trött på ditt jävla gnäll- fulkänslan är borta :)

Emotionellt instabil personlighetsstörning, vilken fin diagnos. Fint namn. Tack, jag känner mig verkligen uppmuntrad.

Borderline

Dåliga dagar 3 kommentarer
Emotionellt instabil personlighetsstörning, vilken fin diagnos. Fint namn. Tack, jag känner mig verkligen uppmuntrad.