Jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö

5 kommentarer
Jag har gått in i väggen. Ramlat ner i ett djupt hål. Tappat bort mig själv i mörkret. Blivit sjukskriven och vet inte längre vad livet vill med mig. Eller jag vill med livet?

Jag är så vilsen, så arg, så ledsen, så trött. För att inte tala om livsledan, allt är en stor gråskala utan några ljusa nyanser alls. Eller kanske lite...
Livsledan gör mig fysiskt trött. Soffan är min bff och sängen min fiende. Ångestattackerna är starkare än någonsin förr, och de skrämmer livet ur mig. Att tappa kontrollen så fruktansvärt, att inte veta var man ska ta vägen för smärtan och ilskan i bröstet tar överhand. Man blir så maktlös.

Så var det självmordstankarna, de finns där varje dag och sakta övertygar mig att det blir aldrig bättre än såhär. Det är kört och lika bra att sluta kämpa emot. Lika bra att ge upp för det kommer inte ordna sig. I synnerhet inte så länge jag inte ens försöker. För jag har slutat försöka kämpa. Jag har gett upp och väntar på den där dagen då jag slutligen ska få nog och göra slut på mig själv. Måste bara acceptera det först. Acceptera att det blir inte mer än såhär, att alla drömmar jag haft kommer gå förlorade. Det kommer inga mer lyckorus och glädjeskratt. Inget harmoniskt lugn. Jag föddes med det tunga bröstet som till slut kommer dränka mig.
 
 
Jag bara klagar och självömkar. Men va fan, jag måste få skriva av mig någonstans.
 
1 Emelie:

skriven

Åh, vad jag önskar att jag kunde ta ifrån dig allt det onda, allt det jobbiga, allt det dåliga!! Om jag bara kunde göra det så du slapp det här, älskade älskade du!!

Tänker på dig varendaste dag <3

2 ML:

skriven

klart hä ordnar sig (försöker imitera en norrländsk ryggdunk). och klart du ska skriva av dig här. mycket hellre än den nagelbitande tystnaden som har varat i tre (!) veckor. du är väl igång med nya mediciner nu och då brukar det ju bli en dipp innan det blir bättre. rätt vad det är så flyter du upp till ytan igen. att ge upp finns inte på världskartan. det enda som finns är att härda ut. det kommer oaser på vägen där du kan återhämta dig då och då, och rätt vad det är så är du på en stig igen.

det kommer en dag, om den inte redan gjort det, då du direkt eller indirekt räddar livet på någon. same eller osame. bipolär eller obipolär. bara en sån sak som att om din blogg inte hade funnits hade jag och inzi sannolikt aldrig funnit varann. jag är säker på att du och din blogg för med sig massa bra saker för många människor som du inte har en aningen om. bara genom att skriva som du gör eller kanske vara en bra rumskompis på psykhotellet. just keep passing the open windows... [http://youtu.be/icAtUxI-yx8] (frasen kommer från läsvärda boken hotel new hampshire btw)

om man googlar på ditt namn så är du ju redan internationellt känd klimatkämpe:

http://www.wsftv.net/Members/focuspuller/videos/Highlight_Copenhagen_11_dic-cop15.mp4/view
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=3294920
http://www.jannordstrom.com/upload/fotografier/en_kansla/demonstrera.jpg
http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5063037 (saila-lena???)
http://www.dalademokraten.se/Templates/pages/news.aspx?id=99427

aningen nervös för filmkameran måhända men oändligt mycket bättre att säga nåt än att tiga. samevärlden behöver alla som vågar tala för sig. t.ex. läser jag ofta illa dolda redneck-idiotisk-rasistiska kommentarer på vk.se om samer och renskötsel som skulle behöva fler som bemötte dem. antar att det är likadant i andra tidningar. förstår om ni tröttnar på att bemöta dem, men det känns sorgligt när de får stå oemotsagda. där skulle du kunna göra en liten men inte obetydlig insats från bff-soffan när du orkade. där finns massor att göra. (suck)

om du behöver läsning i soffan om gammalt och nytt samiskt så finns det en del intressant att hämta från http://www.uppsatser.se/om/samer/
men uppsatserna är kanske för mastiga när man mår så dåligt som du gör nu.

kanske kan du överraska hemma med en liten äppelpaj? man ska inte dissa de små glädjeämnena. livet blir ändå aldrig som man tänkt sig. oavsett om man är sjuk eller inte.

tack för att du skriver en så fin blogg.

[femte försöket att posta kommentaren...]

3 jannie:

skriven

Jag tror på dig vännen

4 Glittervargen:

skriven

Mycket av det du skrivit kunde varit mina ord. Alltid lika skönt att veta att man inte är hemma. Tack. Unna dig!

/Glittervargen

Svar: Tack så mycket glittervargen!
msmp.blogg.se

5 vanja:

skriven

klart du kan skriva av dig, det är ju din blogg! :)

Svar: Det är iofs sant :)
msmp.blogg.se