Vårens första dag

2 kommentarer
Det är tungt nu.
Jag är tillbaka i det stadiet som jag beskrev i bloggen någon gång våren 2010- när man går runt med tårar som rinner över hela tiden. Det gör så ont i bröstet att det svämmar över. EA vill till fjälls i helgen, men det vill inte jag. Jasg vill dra täcket över huvudet och säga upp kontakten med omvärlden. Det kommer EA aldrig gå med på, för han åker tillbaka till stavanger på söndag. Kanske är det bra om han släpar med mig ut ändå...

Läser kommentarer som jag fått, tack snälla ni för att ni följer mig och peppar mig! 

Fina fina Saila! Jag önskar att du visste hur ofta jag tänker på dig. På allt du går igenom och hur mycket jag tror på dig. Håll ut, försök hitta de småglädjeämnena i din omgivning och låt klockan gå. När jag nu tittar på bilden på min lillasyster, så är jag fast övertygad om att om hon bara hållit ut lite längre så hade hon levt idag. Inte bara levt utan även funnit ut sätt att hantera sin ångest. Hon hade mått dåligt i några år, och det lät som en lång tid då. Men när jag nu ser tillbaka på det så är det en så kort tid i en människas liv. Tappa inte tron på att du kommer hitta livsglädjen igen! Även om det tar tid, så vet jag att din tid kommer. Du har så mycket talang som inte får gå till spillo och har en viktig plats att fylla. Skaffa en hund, skriv en bok, åk skidor, titta på renar, lek med dina syskonbarn och vänta ut tiden. När det är som värst så tänk på att "det finns en plats i skogen, som bara den som gått vilse kan finna", du vet något som många andra vet. Vilket du en dag kommer ha nytta av, inte minst i ditt skrivande. Massor av kärlek!! Kramar//Anna-Maria

Du är en helt fantastisk människa Saila, kom ihåg det!

och vad skulle vi göra utan dig? du är en klippa!

Massor med kramar <3

Saila, jag tror att den där tjejen kommer fram ibland. För du är där. Mer levande än oss alla andra i mellanmjölkens land. Du är där! Mitt ibland oss. Och även om du mår dåligt ibland, så känns du mer levande än alla andra i hela världen mitt i allt. Jag blir alltid lika glad att träffa dig, vet ibland inte om det är för tacksamheten för att du ännu är ibland oss eller för att du bara ger mig hopp och styrka! <3
Unna, unna Sailas. Fina du!

Ibland är livet på livsflotten långsamt med få landstigningar, men minnet av de du gör är det som du kommer minnas. De fina stunderna finns där och går aldrig att ogöra, men livet förändras och så vill man nog ha det. Din sjukdom kanske gör kanske att landstigningarna blir fler och kortare än andras. Å andra sidan skaffar du många ögonblick och många vänner på vägen.

kom igen saila! du är stark, jag tror på dig.
du verkar som en stark tjej, sätt upp mål vad du vill göra med ditt liv, funkar för mig i svåra tider. allt är svårt men vem har sagt att det ska vara enkelt?
jag beundrar dig och gillar din blogg. det är nog många som gör det, man får tänka till och fundera när man läser.
ps. du är cool

Jag får ont i hjärtat nu.. :( Kämpa på lilla vän, du är oersättlig för så otroligt många, för mig och många med mig! Du vet att du är en av mina "barn", jag önskar jag kunnat bära lite av din smärta åt dig.. Men jag kan inte. Du måste göra det och jag vet att du kan! Det är en skyldighet du har mot alla som har dig kär och inte minst dig själv!
kraaaaaaaaaaam <3 (hoppas du kan känna den 70 mil bort)
 
1 E:

skriven

Dendär våren 2010 skrev jag såhär i min blogg..



3/6 - "I natt är en orklös natt

Men jag ska orka för dig

Jag ska orka allt för dig!!

Om jag så skulle bära dig

genom eld & vatten

Om jag så skulle ta alla

dina smärtor

Jag älskar dig

och lämna mig inte

♥"



4/6 - "Det har varit en lång dag, med mycket att ta in. Vet inte vart jag riktigt ska ta vägen, eller vad jag ska säga, och allra minst.. göra! Jag vill göra ALLT för henne, jag vill kunna öppna upp henne och slita ur hennes svårigheter, bära henne genom eld och vatten, och skydda henne från allt ont i världen. Jag vill, jag vill jag vill jag vill! Men jag kan inte. Men jag ska hitta ett sätt att kunna göra allt för henne, min fina ängel, som jag tycker så mycket om! ♥"



Idag inser jag att det där låter lite egoistiskt, vad jag skulle säga och göra och känna och ta vägen och allt såntdär. Detta handlar ju om dig. Du är mittpunkten, och jag skall ta emot dig om du faller, när du faller. Jag kan (och ska) fortfarande göra allt, allt för dig.



Gieries aajkohke <3

Gieries, gieries, gieries!! <3

2 E:

skriven

P.S - den 21/6 skrev jag något som påminde mig om varför jag tycker om dig så himla mycket. Frågan var vilka jag beundrade..



"Jag beundrar Magda Saila-Marie Persson, för att hon äger ett så otroligt otroligt stort hjärta. Och att hon, trots allt vad motgångar heter och finns, ändå är kvar. Vare sig hon vill eller inte. För att hon ändå försöker när hon ger upp. Jag beundrar henne för hennes fina lockar, för hennes skratt och galna äventyr. För att hon är hon! ♥"