o

2 kommentarer
Ikväll var sjön spegelblank och det doftade vår. Naturen visade sin allra vackraste sida på den plats som snart ska bli mitt hem. Det var så himla fint. Jag tog ett djupt andetag, och det jag kände var- ångest.

Varför denna ångest?
Inte är det då för att jag ska flytta, det ser jag fram emot, mer än allt annat just nu. Varje dag längtar jag. Så det är inte det som är orsaken... Utan jag känner mig kluven. Jag är fruktansvärt trött om dagarna, samtidigt som jag skulle fått en massa gjort. Vissa saker har legat länge, som pappersarbete. Annat gäller framtiden. Vad och hur ska jag göra med den? Sommaren, hösten, ekonomin? Det är sådant som jag går och grubblar på. Sedan är det den allra närmsta framtiden- jag var inte på jobbet idag. Lyckades inte övervinna tröttheten imorse. På eftermiddagen skjutsade AJ mig till psykologen iaf, det var tur för jag hade aldrig orkat köra de 24 milen t.o.r själv...

Efter den lilla stadsturen är jag helt slut, och jag funderar om jag kommer orka till jobbet imorgon. Jag får ångest av att vara hemma, mer ångest än den ångest som får mig att stanna hemma faktiskt... När jag inte orkar till jobbet kommer tankarna och ångesten- om jag inte orkar jobba 25% ens, hur ska jag då kunna bli något? Så kommer funderingarna över framtiden. Har jag ens någon framtid när jag inte klarar det här lilla ens?

Så var det den kommande helgen. Beslutsångesten. Jag vill åka till Riksgränsen på Sáminuorras förbundsmöte. Det hade varit så kul att träffa alla människor igen och känna av den positiva energin. Och jag som ska avgå från styrelsen också, det hade varit kul med ett ordentligt avslut... Men jag vet ärligt talat inte om jag orkar, det är väldigt långt dit, och helgen kommer bli intensiv om jag åker. Vilket kommer leda till en väldigt trött Saila, som också betyder en väldigt svag Saila.

Dagens insikt: Jag är deprimerad. På riktigt. Jag hade sådan tro på våren den här gången. Trodde på den så stenhårt att jag har förträngt smärtan i bröstet. Men nu slår det tillbaka, och jag känner mig så matt att jag helst vill försvinna. Psykologen säger att jag ska ta djupa andetag när ångesten kommer. Men jag vill hellre sluta andas helt.

 
1 ML:

skriven

Jag tror du hittar kraften om du åker. Tänk på förra sommarens rundtripp.

2 ML:

skriven

P.S. Du har åkt vasaloppet trots att du vet att du blir trött efteråt...