Om ett liv som är mer än så här

En kommentar
I går morse vaknade jag ensam på en sjukhusbrits i en akutens korridorer. Hade ingen aning om varför jag var där och min telefon var borta. En sköterska som sett att jag vaknat kom fram och frågade om jag visste varför jag var där. Jag hade kommit inflygandes med helikopter på natten eftersom jag druckit mig medvetslös och EA och mina föräldrar blev rädda att jag hade tagit tabletter också. Men det hade jag inte. Fast jag önskar nästan det nu.
Jag var så dum som trodde att jag kunde dricka lite alkohol om jag bara höll mig undan spriten. Men tydligen kan man dricka sig redlös på vin och cider också. 

Så nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Det konstiga var att mina föräldrar inte blev arga. Men tjiedtje sa till mig att jag klarade nog att slå på mig själv så det räckte. Alla gör misstag, det är som att lära sig gå, man faller och då måste man resa sig igen och fortsätta försöka. Hon är klok min mor. Rätt har hon också, jag är helt sönderslagen inombords och hatar mig själv för det inte bara mig själv som jag skadar, utan också de som står mig nära som drabbas av mina felsteg och misstag.

Förlåt
 
1 Maja willenfeldt:

skriven

Saila, jag kommer så väl ihåg dig från ett språkläger i östersund för 2-3 år sen.
Jag är lika gammal som laara, och du var där å "passade" oss en kväll.
Jag tyckte du var så inspirerande redan då även fast du inte gjorde något speciellt.
sedan kom jag över din blogg och jag känner igen mig så mycket i dig och i alla motgångar.

Men ville bara säga att jag tror på dig och jag hoppas att klarar det här!
Saila du är stark.
Fammah Maja

Svar: Tack så mycket Maja! :)
msmp.blogg.se