Jag är livrädd för att leva

En kommentar
Jag är äntligen hemma på en snabbvisit. Fick nattperm igår och följde med EA hem. Hem ljuva hem! Att få sova i sin egen säng igen, att äntligen få ligga i EA's famn igen var guld värt! Att sen att få en vanlig dag igen, utan personal som tittar till en hela tiden, äcklig sjukhusmat och tristressen som är påtaglig hela tiden- så himla skönt... Jag har ägnat förmiddagen med en sovmorgon och efter det städat huset. Till och med  det var skönt.

Men i eftermiddag är det slut på det roliga, då ska jag vara tillbaka på psyk igen för att få anafranildropp. Känns både trist men också skönt, jag mår faktiskt inte så bra. Hela förmiddagen har jag tryckt undan ångesten, och det tänker jag fortsätta med tills jag är tillbaka på psyk, för nu vill jag njuta så mycket jag kan av friheten och EA. 


Igår torsdags träffade jag läkaren, han svamlade om att jag skulle bli helt bra, men att jag skulle ge det tid. Sen frågade han mig tusen gånger om jag förstod vad han sa, Jag lyssnade, men att ta in det han sa var svårt. Jag är rädd att min vistelse på psyk blir väldigt lång.


Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön

 
1 Helena:

skriven

Kram Saila! drömde om dig förresten. :)

Svar: vad drömde du?:)
msmp.blogg.se