I flera dagar nu har jag varit orkeslös, tung i kropp och själ. haft stora problem med värk i leder och muskelknutar som följd av att jag helst bara ligger ner. Maten smakar inte längre och jag känner inte hunger, tur att jag inte är ensam, att min omgivning håller sig till regelbunda måltider. Annars hade jag kanske tynat bort. 

Att kliva upp på morgonen är plågsamt, för jag vet att ännu en lång dag väntar. Lusten att leva finns knappt kvar där inne. Dagarna är otroligt händelselösa och långtråkiga. De ger mig ångest att inte göra nåt men samtidigt har jag gett upp hoppet om mig själv och har överhuvudtaget ingen ork att ta tag i mig själv. En ond cirkel har bildats.

Imorgon ska jag träffa min psykolog och min läkare samt sköterska tillsammans med min mor. Det är jag och mor som begärt det, eftersom jag hittills under mina fyra år inom psyk inte haft något vårdplaneringsmöte, eller en riktig vårdplanering. Min läkare har liksom bara skrivit ut läkemedel efter läkemedel utan att något större resultat har uppnåtts, och jag känner mig mest som ett experiment...

Slutligen vill jag förtydliga att jag i mitt förra inlägg aboslut inte påverkad av alkohol, utan syftade på vad människor kan såra när de öppnar munnen i alkoholens rus.

fighting against the dead end

Dåliga dagar 5 kommentarer
I flera dagar nu har jag varit orkeslös, tung i kropp och själ. haft stora problem med värk i leder och muskelknutar som följd av att jag helst bara ligger ner. Maten smakar inte längre och jag känner inte hunger, tur att jag inte är ensam, att min omgivning håller sig till regelbunda måltider. Annars hade jag kanske tynat bort. 

Att kliva upp på morgonen är plågsamt, för jag vet att ännu en lång dag väntar. Lusten att leva finns knappt kvar där inne. Dagarna är otroligt händelselösa och långtråkiga. De ger mig ångest att inte göra nåt men samtidigt har jag gett upp hoppet om mig själv och har överhuvudtaget ingen ork att ta tag i mig själv. En ond cirkel har bildats.

Imorgon ska jag träffa min psykolog och min läkare samt sköterska tillsammans med min mor. Det är jag och mor som begärt det, eftersom jag hittills under mina fyra år inom psyk inte haft något vårdplaneringsmöte, eller en riktig vårdplanering. Min läkare har liksom bara skrivit ut läkemedel efter läkemedel utan att något större resultat har uppnåtts, och jag känner mig mest som ett experiment...

Slutligen vill jag förtydliga att jag i mitt förra inlägg aboslut inte påverkad av alkohol, utan syftade på vad människor kan såra när de öppnar munnen i alkoholens rus.
Jag går och väntar på döden, övertygad om att den lurar bakom hörnet.
Den måste göra det, det är april, vår- ångesten och dödens årliga fest.
Det är 2012, jämt årstal= dödsår, om man ska följa min statistik.


Solen som äntligen börjat värma, tussilagon som kikar fram, snön som droppar från taken.
Vår-jävla-ånges. Samma gamla visa, samma ångeset. Ångesten jagar mig. Den där klumpen i bröstet som bara växer och växer. Tårarna som rinner okontrollerat. Jag är så sårbar nu. Samtidigt så sammanbiten. Skalet som sitter hårt, rivs bort för jämnan och river upp sår som blöder. Aldrig får det läka ut ordentligt.


Jag vill spy på livet. Slå sönder allt som håller mig kvar och banka skiten ur mig tills det inte finns annat kvar än hålet i marken där kvarlevorna ska begravas. Men jag kan inte för jag älskar för många runt omkring mig och jag älskar dem alldeles för mycket. 


Let me cross a very fine line

Dåliga dagar Kommentera
Jag går och väntar på döden, övertygad om att den lurar bakom hörnet.
Den måste göra det, det är april, vår- ångesten och dödens årliga fest.
Det är 2012, jämt årstal= dödsår, om man ska följa min statistik.


Solen som äntligen börjat värma, tussilagon som kikar fram, snön som droppar från taken.
Vår-jävla-ånges. Samma gamla visa, samma ångeset. Ångesten jagar mig. Den där klumpen i bröstet som bara växer och växer. Tårarna som rinner okontrollerat. Jag är så sårbar nu. Samtidigt så sammanbiten. Skalet som sitter hårt, rivs bort för jämnan och river upp sår som blöder. Aldrig får det läka ut ordentligt.


Jag vill spy på livet. Slå sönder allt som håller mig kvar och banka skiten ur mig tills det inte finns annat kvar än hålet i marken där kvarlevorna ska begravas. Men jag kan inte för jag älskar för många runt omkring mig och jag älskar dem alldeles för mycket.