Den där listan. Den där förbannade listan.
Aldrig blir jag färdig.
Men så kom jag på en sak...
Tio punkter har jag kvar. Kör allt i ett race nu med en gång. Så blir det gjort och jag kan börja med roligare saker. 
Alla som hatar långa inlägg kan ju sluta läsa nu.

Dag 21 – Ett annat ögonblick
Trist punkt, jag har ju redan berättat om ett ögonblick. Nästa!

Dag 22 – Det här upprör mig
Orättvisa. Åh! SÅ ARG JAG BLIR!
(Och okunskap om samer... Det ryktas som att jag har slagit till en 08 för att han inte visste vad samer är för nåt. PINSAMT!)

Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Har inte det framkommit i den här bloggen än? Såklart är det renskötsel och kärleken till naturen som får livsglöden att inte slockna för evigt.

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Förr var det: Inget. Nu gråter jag för: Allt.
Pinsamt nästan. 

Dag 25 – En första
Ska inte det vara första punkten på listan? Skapare med dålig fantasi kanske? Nästa!

Dag 26 – Mina rädslor
Döden, misslyckanden, okunskapen, majoriteten, storsamhället, likgiltigheten.

Dag 27 – Min favoritplats
Loupekken, behöver jag säga mer?

Dag 28 – Det här saknar jag
Jag saknar en massa människor, döda som levande. Jag saknar åren då jag var på topp, jag saknar somrarna i västerbotten hos akka. Att kunna ta cyckeln till kristaehtjie när jag har tråkigt. Saknar den tiden jag visste att det fanns ett slut. Saknar vissheten om framtiden. Saknar ljusa sorglösa sommarnätter, den sprakande elden och de isande kalla nattimmarna innan solen åter stiger upp. Saknar ljuden, rösterna, skratten...

Dag 29 – Mina ambitioner

En stjärna på walk of fame kanske? 
Man ska sikta mot stjärnorna har jag hört, så kanske man når trädtopparna iaf ;)

Dag 30 – Ett sista ögonblick
Tänkte faktiskt skriva sista punkten i ett eget inlägg, den är speciell.
Men innan jag gör det, så vill jag faktiskt att ni läsare drar tummen ur röven och kommenterar! Ser ju att antalet besökare ökar, men kommentarerna blir färre och färre. Shame on you!

Bara 10 punkter kvar.

Sailas tankar 5 kommentarer
Den där listan. Den där förbannade listan.
Aldrig blir jag färdig.
Men så kom jag på en sak...
Tio punkter har jag kvar. Kör allt i ett race nu med en gång. Så blir det gjort och jag kan börja med roligare saker. 
Alla som hatar långa inlägg kan ju sluta läsa nu.

Dag 21 – Ett annat ögonblick
Trist punkt, jag har ju redan berättat om ett ögonblick. Nästa!

Dag 22 – Det här upprör mig
Orättvisa. Åh! SÅ ARG JAG BLIR!
(Och okunskap om samer... Det ryktas som att jag har slagit till en 08 för att han inte visste vad samer är för nåt. PINSAMT!)

Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Har inte det framkommit i den här bloggen än? Såklart är det renskötsel och kärleken till naturen som får livsglöden att inte slockna för evigt.

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Förr var det: Inget. Nu gråter jag för: Allt.
Pinsamt nästan. 

Dag 25 – En första
Ska inte det vara första punkten på listan? Skapare med dålig fantasi kanske? Nästa!

Dag 26 – Mina rädslor
Döden, misslyckanden, okunskapen, majoriteten, storsamhället, likgiltigheten.

Dag 27 – Min favoritplats
Loupekken, behöver jag säga mer?

Dag 28 – Det här saknar jag
Jag saknar en massa människor, döda som levande. Jag saknar åren då jag var på topp, jag saknar somrarna i västerbotten hos akka. Att kunna ta cyckeln till kristaehtjie när jag har tråkigt. Saknar den tiden jag visste att det fanns ett slut. Saknar vissheten om framtiden. Saknar ljusa sorglösa sommarnätter, den sprakande elden och de isande kalla nattimmarna innan solen åter stiger upp. Saknar ljuden, rösterna, skratten...

Dag 29 – Mina ambitioner

En stjärna på walk of fame kanske? 
Man ska sikta mot stjärnorna har jag hört, så kanske man når trädtopparna iaf ;)

Dag 30 – Ett sista ögonblick
Tänkte faktiskt skriva sista punkten i ett eget inlägg, den är speciell.
Men innan jag gör det, så vill jag faktiskt att ni läsare drar tummen ur röven och kommenterar! Ser ju att antalet besökare ökar, men kommentarerna blir färre och färre. Shame on you!

dsc00132 (MMS)

Med flaskan i handen, nu kör vi! Laddad till tusen, imorn blir det 3mil skidor tillsammans det 8000 tjejer till med Mora som mål. Wish me good luck :)

Med flaskan i handen, nu kör vi! Laddad ti...

Allmänt 3 kommentarer

dsc00132 (MMS)

Med flaskan i handen, nu kör vi! Laddad till tusen, imorn blir det 3mil skidor tillsammans det 8000 tjejer till med Mora som mål. Wish me good luck :)

De senaste dagarna har jag haft en sån konstig känsla i magen. Jag kan inte beskriva den ens. Jag saknar nåt, men vet inte vad. Känns som nåt håller på ta slut, men vet inte vad. Ett slags vemod inför nåt. 

Har du den där känslan?
-Vilken menar du?
Jag menar den där känslan
Av att någonting

avgörande hände när jag var ouppmärksam
Att någonting försvann

Försöker plugga, men det går trögt. Min hjärna är på semester. Men grubbla det kan jag, den delen har minsann inte tagit semster. Grubbleriet är en flitig jävel, tar varken kväll eller helg. Tänk om jag kunde vara sån när det gäller väsentliga saker också. 

Ikväll är det 100-dagars. Mitt stora dilemma, ska jag gå?

- Klart du ska gå, ut och ha lite kul! När var du ut sist?
- Öh, det var ju någon gång i November...

- Där ser du! Det är ju evigheter sen!
- Jag vet, men jag har ju inte hundra dagar kvar. Jag har fyrahundrasexiofem dagar kvar! Det är ju inget att fira.

- Än sen? Du kunde ju haft hundra dagar kvar! Alla dina kompisar ska ju ut!
- Men aaaaaaa! Jag går ju bara i tvåan än!

- Kom igen nu Saila! Ut och ha kul nu!
- Men tänk om jag blir för full? Odräglig, jobbig och pinsam...

- Du får väl se till att sköta dig.
- Men kan jag det? Antingen blir jag manisk eller självmordsbenägen, finns ju inget mellanting.

- Det gör det ju visst! Det vet du...


Och så går dialogen i min hjärna, fram och tillbaka. Jag måste vara lite schitzo också... 




Bjuder på den här bilden bara för att det är min första egobild på åratal typ...

vemod, dilemman, köld och lite solsken

Sailas tankar 2 kommentarer
De senaste dagarna har jag haft en sån konstig känsla i magen. Jag kan inte beskriva den ens. Jag saknar nåt, men vet inte vad. Känns som nåt håller på ta slut, men vet inte vad. Ett slags vemod inför nåt. 

Har du den där känslan?
-Vilken menar du?
Jag menar den där känslan
Av att någonting

avgörande hände när jag var ouppmärksam
Att någonting försvann

Försöker plugga, men det går trögt. Min hjärna är på semester. Men grubbla det kan jag, den delen har minsann inte tagit semster. Grubbleriet är en flitig jävel, tar varken kväll eller helg. Tänk om jag kunde vara sån när det gäller väsentliga saker också. 

Ikväll är det 100-dagars. Mitt stora dilemma, ska jag gå?

- Klart du ska gå, ut och ha lite kul! När var du ut sist?
- Öh, det var ju någon gång i November...

- Där ser du! Det är ju evigheter sen!
- Jag vet, men jag har ju inte hundra dagar kvar. Jag har fyrahundrasexiofem dagar kvar! Det är ju inget att fira.

- Än sen? Du kunde ju haft hundra dagar kvar! Alla dina kompisar ska ju ut!
- Men aaaaaaa! Jag går ju bara i tvåan än!

- Kom igen nu Saila! Ut och ha kul nu!
- Men tänk om jag blir för full? Odräglig, jobbig och pinsam...

- Du får väl se till att sköta dig.
- Men kan jag det? Antingen blir jag manisk eller självmordsbenägen, finns ju inget mellanting.

- Det gör det ju visst! Det vet du...


Och så går dialogen i min hjärna, fram och tillbaka. Jag måste vara lite schitzo också... 




Bjuder på den här bilden bara för att det är min första egobild på åratal typ...