Jag har varit vaken sedan fyra i morse. Tidigt kan man tänka, men jag somnade å andra sidan klockan ett natten innan. Sömn är något jag aldrig lärt mig, det blir antagligen för mycket eller för lite. Det är sällan min kropp doserar rätt. Just därför är det ganska skönt att jag gav upp skolan bland annat.
Jag har lysnnat på Mari Boine i snart två timmar... Jag brukar inte lyssna så mycket på henne vanliga fall, men när jag satte igång kent i lurarna kändes det fel, så jag bytte till Mari. 

Jag har tänkt. Tänkt så mycket. Året som gick, på mig, hur jag förändrades, förändras. På bloggen och på mina läsare. Ni ökade kraftigt det här året. Jag undrar vad som hände? Jag har aldrig skyltat med min blogg, den som hittar dit, ja den har hittat dit. Min blogg är min slaskhink, dit jag spyr min ångest och avsky. Ibland försöker jag tvätta min skitiga bytta med fina inlägg. Men den är fortfarande min slaskhink. 

Ibland går jag tillbaka och läser gamla inlägg. Jag tror det är nyttigt, man får lite perspektiv. Men vissa inlägg är för jobbiga att läsa igen. Som att se sig själv i spegeln litegrann, naken. Man orkar inte med att se sina brister. 
Vissa gånger känner jag ångest när jag precis har tryckt på publicera. Jag känner mig som om att jag knutit upp skärpet på morgonrocken och alla kan se mig naken, utan att jag kan se dem.

Även om jag är sjuk så är jag ändå rädd för att visa mig så liten, svag och naken. För främmande människor.
Jag startade inte bloggen för er, jag svarar aldrig på era kommentarer. Jag orkar inte, men de värmer mig i hjärtat. Och jag tänker fortsätta blogga även om ni slutar kommentera, för bloggen startade jag för mig, och jag ska läsa den för att kunna se på mig själv med lite distans.

Men ibland önskar jag att ni kunde ge er tillkänna lite mer, så jag slipper känna mig så naken. Ibland önskar jag det inte.

att klä av sig naken framför främmande människor

Sailas tankar 9 kommentarer
Jag har varit vaken sedan fyra i morse. Tidigt kan man tänka, men jag somnade å andra sidan klockan ett natten innan. Sömn är något jag aldrig lärt mig, det blir antagligen för mycket eller för lite. Det är sällan min kropp doserar rätt. Just därför är det ganska skönt att jag gav upp skolan bland annat.
Jag har lysnnat på Mari Boine i snart två timmar... Jag brukar inte lyssna så mycket på henne vanliga fall, men när jag satte igång kent i lurarna kändes det fel, så jag bytte till Mari. 

Jag har tänkt. Tänkt så mycket. Året som gick, på mig, hur jag förändrades, förändras. På bloggen och på mina läsare. Ni ökade kraftigt det här året. Jag undrar vad som hände? Jag har aldrig skyltat med min blogg, den som hittar dit, ja den har hittat dit. Min blogg är min slaskhink, dit jag spyr min ångest och avsky. Ibland försöker jag tvätta min skitiga bytta med fina inlägg. Men den är fortfarande min slaskhink. 

Ibland går jag tillbaka och läser gamla inlägg. Jag tror det är nyttigt, man får lite perspektiv. Men vissa inlägg är för jobbiga att läsa igen. Som att se sig själv i spegeln litegrann, naken. Man orkar inte med att se sina brister. 
Vissa gånger känner jag ångest när jag precis har tryckt på publicera. Jag känner mig som om att jag knutit upp skärpet på morgonrocken och alla kan se mig naken, utan att jag kan se dem.

Även om jag är sjuk så är jag ändå rädd för att visa mig så liten, svag och naken. För främmande människor.
Jag startade inte bloggen för er, jag svarar aldrig på era kommentarer. Jag orkar inte, men de värmer mig i hjärtat. Och jag tänker fortsätta blogga även om ni slutar kommentera, för bloggen startade jag för mig, och jag ska läsa den för att kunna se på mig själv med lite distans.

Men ibland önskar jag att ni kunde ge er tillkänna lite mer, så jag slipper känna mig så naken. Ibland önskar jag det inte.

20111220. I renbilen, med sista lasset ner till vinterlandet. Snön virvlar mot rutan, fyra dagar innan julafton. T poppar nittiotalsdance. Jag hoppas att mina paket hinner komma med snigelposten innan den tjugofjärde. Har ingen julkänsla alls.. Inatt ska jag köra hem.

20111220. I renbilen, med sista lasset ner...

Allmänt Kommentera

20111220. I renbilen, med sista lasset ner till vinterlandet. Snön virvlar mot rutan, fyra dagar innan julafton. T poppar nittiotalsdance. Jag hoppas att mina paket hinner komma med snigelposten innan den tjugofjärde. Har ingen julkänsla alls.. Inatt ska jag köra hem.