Imorgon börjar mitt sista år på gymnasiet. Det är med blandade känslor.
Visst önskar jag att jag vore färdig med skolan nu, men när jag tittar igenom bilderna från hösten -08 då jag började gymnasiet på SPMT08 är det inte mig själv jag ser. Det är sorgligt på något vis, för när jag tittar på bilderna påminns jag av smärtan, spelet och sorgen.

Jag kom försent redan första dagen. Tror jag försov mig. En klasskompis har berättat om en tjej som släntrade in i klassrummet och hojtade "Heej! det är jag som är Saila-Marie"... Jag minns det inte ens. Men jag minns att jag var trött hela tiden. Fysiskt trött för jag skulle vara glad hela tiden, synas och få vänner. Jag var livrädd för att vara ensam. 

Den där hösten... Den var ett kaos, ett mörker och den mest speciella i mitt liv. Jag hamnade i en fin klass, fick fina vänner. Skolkade och försov mig konstant (men det räddade faktiskt livet på mig), var manisk och pendlade mellan svartaste mörker och eufori som jag aldrig tidigare upplevt. Den hösten är mitt skräckexempel på hur jag inte vill ha det igen men samtidigt en tid som jag saknar ibland.  


4 minutes, forever & we cry

Sailas tankar Kommentera
Imorgon börjar mitt sista år på gymnasiet. Det är med blandade känslor.
Visst önskar jag att jag vore färdig med skolan nu, men när jag tittar igenom bilderna från hösten -08 då jag började gymnasiet på SPMT08 är det inte mig själv jag ser. Det är sorgligt på något vis, för när jag tittar på bilderna påminns jag av smärtan, spelet och sorgen.

Jag kom försent redan första dagen. Tror jag försov mig. En klasskompis har berättat om en tjej som släntrade in i klassrummet och hojtade "Heej! det är jag som är Saila-Marie"... Jag minns det inte ens. Men jag minns att jag var trött hela tiden. Fysiskt trött för jag skulle vara glad hela tiden, synas och få vänner. Jag var livrädd för att vara ensam. 

Den där hösten... Den var ett kaos, ett mörker och den mest speciella i mitt liv. Jag hamnade i en fin klass, fick fina vänner. Skolkade och försov mig konstant (men det räddade faktiskt livet på mig), var manisk och pendlade mellan svartaste mörker och eufori som jag aldrig tidigare upplevt. Den hösten är mitt skräckexempel på hur jag inte vill ha det igen men samtidigt en tid som jag saknar ibland.  


Det har slutat storma, för den här gången.
Jag lever. Jag andas. Jag finns. Jag fixade det. Den här gången också.

Insåg att jag har saknat att lyssna på him, så idag har deras låtar spelats oavbrutet. Varför har jag inte lyssnat på dem mer i det senaste? Typiskt att jag klippte sönder min him-tshirt så sent som igår.. (den var ful och urtvättad, så jag tänkte göra den lite mer fancy, klippte dock fel och allt blev pannkaka och hamnade i papperskorgen.) Detta ger mig dock en fin anledning att klicka hem en ny, från deras nya album, me like!


Klockan är i nuläget 21.22 och jag har inte packat trots att jag ska iväg tidigt imorgon. Jag har letat mina blåa jeans hela kvällen, utan resultat. Jag sjukt irriterad eftersom jag minns att jag la dom i tvätten efter MM, men efter det är de bortblåsta. Jag som absolut ville ha DE jeansen nu när jag måste överge mina kära lundhags för den civiliserade världen. 


You see, livet har återvänt till Saila. Det är de vardagliga problemen som är inne igen och ångesten packar vi in i garderoben. Soo yesterday... 


baby, join me in death

Allmänt En kommentar
Det har slutat storma, för den här gången.
Jag lever. Jag andas. Jag finns. Jag fixade det. Den här gången också.

Insåg att jag har saknat att lyssna på him, så idag har deras låtar spelats oavbrutet. Varför har jag inte lyssnat på dem mer i det senaste? Typiskt att jag klippte sönder min him-tshirt så sent som igår.. (den var ful och urtvättad, så jag tänkte göra den lite mer fancy, klippte dock fel och allt blev pannkaka och hamnade i papperskorgen.) Detta ger mig dock en fin anledning att klicka hem en ny, från deras nya album, me like!


Klockan är i nuläget 21.22 och jag har inte packat trots att jag ska iväg tidigt imorgon. Jag har letat mina blåa jeans hela kvällen, utan resultat. Jag sjukt irriterad eftersom jag minns att jag la dom i tvätten efter MM, men efter det är de bortblåsta. Jag som absolut ville ha DE jeansen nu när jag måste överge mina kära lundhags för den civiliserade världen. 


You see, livet har återvänt till Saila. Det är de vardagliga problemen som är inne igen och ångesten packar vi in i garderoben. Soo yesterday...